Superman

Jag skulle vilja skriva en hel jävla uppsats om mitt liv. Alltså det vore inget speciellt men jag skulle kunna hotta upp den till en saga om två superhjältar.

Dock är dessa två superhjältar klass 2 bara ynkliga och det finns Superhjältar klass 1(Det är dom som alltid fdinns där före folket och brukar vara de så kallade vänner).
Men mina tankar går ofta tillbaka till superhjältarna som bara är i klass 2. Dom finns på riktigt och är närmre oss än vi tror, det kan vara din vän elelr bekant, en släkt eller granne, men saken är den att dessa två dyker upp ur det tomma intet gör ditt liv bra och dom själv drar nytta av tillfället och suger åt sig all din livs glädje och allt du trodde ni hade gemensamt. Men när du är tom så lämnas ni i en container. Som en trasdocka, som sopor. Men ska jag vara rikigt ärlig så är faktikt dessa hjältar ''klass2'' bara två helt vanliga jävla nollor.

Dom snackar skit, för sig som skit och tycker synd om sig själv och vill andra ska hjälpa dom, föda dem och behandla dom som gudar. Men screw that! Dom ska igentligen bli behandlad för det sätt dom är. Som skit. Släng dom i en container coh låt dom ruttna.


FÖRTSÄTTNING FÖLJER....
(Ta inte allt seriöst, lite sjuka tankar en lördag kväll bara.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0