Koffein var en del av mitt liv förut, att alltid vakna med en kopp kaffe var ju gudomligt. Dock inte så bra, så mitt kaffe intag har minimerats sen mitten av sommaren, då jag börjat röra på mig, slutat rökningen helt, äter ''lite'' bättre (Kan inte påstå att det går bra, men bättre) och lugnat ner mitt koffein intag. Men nu vill jag vara vaken ett tag, se på Million dollar baby med pappa och dricka kaffe. En hel del människor kallar mig gammel/ung. Sant, det är så jag är, som en 70åring ibland och kan vara väldigt social med de äldre, diskutera livet och äta bullar och dricka kaffe. Underbart. Men samma sak när det gäller ordval, visst kommer det en del svordommar men jag kan helt plötsligt slänga in ett ord som får folk att häpna. Det bara blir så. Kan vara bondesyndromet som välter in. Efter 17år på ''landet'' och för mycket tid med gamlingarna så händer det lätt att man lägger ett gammalt fint ord i meningarna för att göra det intressantare. Jag menar går man i kör och den äldsta sångaren toppar 70+, klart man hänger med!



Nu har det varit lite folk som hört av sig om min annons på Tano. En från Jönköping men det känns lite långt bort, och förut idag ringde en trevlig dam i den äldre ligan till min mobil, hon kom från Juniskär och ville ta upp ridningen och hade stallplats. Det lät otroligt bra att hon bor nära men, frågan är ju den hur det blir. I Helgen blir de hästvisning så får vi se vad hon tycker om min ögonsten. Känns dock en smula tungt över bröstet att låta någon ha min bäbis. Jag menar hon undrade om jag kunde tänka mig sälja honom med tiden. och jag vet allvarligt inte, hur ska man rsonera kring detta egentligen? Jag menar inte kan man jämföra dett som att skulle du kunna sälja ditt barn? eller?.. Det är sjukt jobbigt. men Så länge jag vet han får det bra så blir jag glad så klart.